Kära Amsterdam

Kära Amsterdam.

Det är svårt att få stora ord att låta mindre. Men låt mig försöka.

Jag blickar igenom några bilder från resan. Tre intensiva dagar. Nya möten och ansikten och båtar men även välbekanta - då jag känner mig hemma i staden numera och inte ens behöva en karta för att hitta. Alla bilder är dock ganska dåliga. Suddiga. Skärpen ligger fel. Mitt 50mm har sett bättre dagar. Jag lovar. Men också är det så symboliskt. För dagarna. Nu känns det som om jag inte minns någonting. I sin hast ramlade de sista 17 timmar av resan förbi. Suddigt brusade händelse efter händelse genom mig. Sjukdom och olycka genom bussar, tåg, taxi, flyg och bil som senare blev både ambulans och poliseskort hem. Och jag minns inte mycket. Men jag minns att jag inte någonstans gav upp.

och att jag vaknade i min säng, mot alla odds, levande. Och att jag är tacksam för att jag får träffa alla i min närhet igen.


Tur i oturen eller skyddsängel. Vem vet.